oändligheten
att stå längst ut på en lång brygga och bara få titta ut mot oändligheten är alldeles underbart. jag skulle kunna stå hur länge som helst och bara titta. andas. tänka. och känna den mäktiga känslan av att få se havet öppna sig. och ta vara på de få sekunderna man kan stå där. tills det är dags att ge sig av igen. men varje gång jag återvänder till just den platsen får jag samma lugn. och samma känsla. att bara få koppla bort allt och andas. att få känna som att man bara färdas ut mot ingenstans. just där skulle jag vilja vara nu.
Kommentarer
Trackback
